Life is the sum of all your choices.

idag var det jobb, som vanligt inget plugg med andra ord.. suck. var en aptidigt morgon och jag var helt stendöd men min love var  min hjälte och skjutsade mig, och var själv en timme tidig på jobbet. tack! ingen som helst sol idag men jag slutade vid 15 så det var skönt! åkte till sollentuna centrum och handlade tacfo ingredienser, gick och pratade med mamma lite och sprang till tåget. väl hemma kom peter och det blev mat och lite soffa/säng häng innan jag o mild skulle ut på extra äventyr innan träning!

vi åkte typ en halvtimme tidigare, vadan detta? Jo, vi skulle ä n t l i g e n tvätta bilen. så fruktansvärt skitig att jag knappt ville hoppa in i den och jag har på ena rutan skrivit "tvätta mig peter" varpå han givetvis skriver på andra "tvätta mig cecilia". så sagt och gjort efter våran vinst igår var jag o mild så glada i hatten (?) att vi minsann erbjöd oss göra det så som idag. i vilket fall, hade aldrig vågat göra det om inte mild var med, för har ingen aning om hur det fungerar. går in på shell och ska köpa nån halvbra tvätt, lucas pappa lärde oss (honom) nån gång att man skulle ta nån medium grej för det dyraste var aldrig värt och det billigaste var skit, så det var det jag gjorde. nån luxury-grej. sen frågade den totalt ointresserade kassörskan om vi skulle ha ngt "blablabla" som det lät i både milds och mina öron och eftersom vi inte förstod så log vi och nickade, 40kr blev jag av med på det leendet. i vilket fall, vi begav oss ut mot bilen igen och om inte mild varit med hade jag försökt köra in där man ska komma ut så det var ju tur att hon guidade mig runt. sen kom vi iaf in efter att ha knappat in koden och dörrarna öppnades. vi kör in och följer den gröna pilen tills det istället blinkar "stopp". där stannar vi. så börjar grejen med vatten komma och "klonk!" så var det backspegeln "Juste! dom ska man ju vika in!" säger mild och hela maskinen stannar och vi trycker ned rutan och hoppas på att det ska fortsätta. icke. inget händer. vi backar, kör fram. backar längre bak, kör fram igen. inget. zero. jaha, vad gör vi nu? (vi hade för övrigt köpt med oss kaffe som vi skulle njuta av under tvätten så gick ju ingen nöd på oss) tillslut springer mild ut och rycker i alla dörrar (alla två), låst. hon går fram tll den stora porten och försöker först bända upp dörren (haha, vilken syn) för att sedan hitta en knapp som man lite enkelt kunde trycka på. så öppnas dörrarna och hon försvinner. jag stänger av bilen, tänker att "mild fixar nog det här". efter några minuter så säger mild nått i stil med att hon måste stänga affären för att komma och hjälpa oss. tiden tickar och nu börjar man bli stressad för att komma sent till träningen också.. efter ytterligare några minuter så stängs dörrarna. haha, vet itne om jag ska skratta eller gråta. då var man ensam igen då. jag messar peter i hopp om lite support. sen komemr mild igen och vinkar borta vid dörren och pekar på knapparna så jag får hoppa ur och trycka och så komme rhon in och säger att tjejen är på väg. vi hoppar in i bilen igen, tar lite kaffe och sen kommer tjejen och fixar ngt "sånt här händer aldrig" ungefär och springer fram och stänger dörren igen och sen så "NU! kan ni köra fram igen". hon stänger dörren och vi kör fram "fort fort! den börjar ju!" stressar mild så jag kör fram, sen vet jag inte riktigt var jag ska stanna, vill ju inte riskera att bara få halva bilen tvättad. men det verkar lösa sig. sen börjar iaf tvätten klockan är nu 19.37, träningen börjar 20. vi diskuterar om vi har någon antenn och mild berättar om hur man brukar få skruva loss dom ibland.. vi grubblar lite men kommer fram till att vi nog inte har nån antenn. 1min senare "klonk!" då insåg vi iaf att vi hade en. när klockan är 19.41 är programmet slut. vi kommer ut och antennen sitter kvar, vi har en sån där "modern" som mild sa, som liksom böjer sig. tur för oss. vi kom i tid till träningen och det göööör inget att det är lite tajt på parkeringen för nu kan jag gnida mig hur mkt som helst mot våran bil förden är så reeeeeen!