Life is the sum of all your choices.

Cissis funderingar på väg hem från skolan och 5h uppsatsskriving som tydligen gjort henne hjärntvättad.

tänk egentligen, hur många människor man träffar i livet som man kanske bara träffar en gång, alla de människor som man glömmer bort lika fort som man sett dem. allt från att köra om en bil t.ex. och kolla vad det var för miffo som körde så långsamt, möta en blick och snabbt susa vidare. alla mackar som man stannar på när man är ute och far i landet, de där som ligger i Ingenstans och som man handlar av men aldrig kommer ihåg, precis som den aldrig kommer ihåg mig. eller varför inte bara när man går i en stor skola (vilket min faktiskt relativt är) jag ser nya människor varje dag, det känns så i alla fall, för ingen verkar göra tillräckligt stort intryck. haha. men det är ju samma sak att ingen minns mig... det får en ju att förstå hur liten man är här i världen. och det häftigaste är att i varje liten individ så finns det ett liv, ett liv där man själv är huvudpersonen, centrum, men som för en vilt främmande inte spelar någon roll alls. tänk om man skulle slå ihop allas liv, allas "viktighet" allas livsgläjde, det borde bli ett sjuuukt stort liv, eller ja, bara en jättemassa med betydelse, för allas liv har ju en betydelse för en själv såklart. och tänk att på tusen ställen här i sverige ser livet så otrolig lika ut, man åker förbi förorter och liknande och inser att precis överallt man åker ligger villaområden och radhus. man känner sig så ensam där i sin lilla håla, samtidigt som detär miljoner andra som lever precis likadant. hm, okej, nu fattr jag knappt själv vad jag skriver.

over and out.